Kulturarvsstudier behandlar begreppet kulturarv samt kulturarvsområdets idéhistoriska framväxt, organisation, verksamhet och samhällsroll i ett historiskt och samtida perspektiv. Utifrån aktuell internationell forskning samt politiska och rättsliga styrmedel studeras utvecklingen av kulturarvsfrågorna med tyngdpunkt på svenska förhållanden. Här behandlas lagar och förordningar som reglerar kulturarvets säkerställande, skydd och vård. Här uppmärksammas den aktuella kulturarvsforskningens metoddiskussion, teoribildning och historiesyn, samt diskuteras principiella och metodiska problem i arbete med att dokumentera, tolka, vårda och bruka kulturarv av olika slag.

Samverkan mellan discipliner

Utbildningen bygger på samverkan mellan disciplinerna arkeologi, etnologi, historia, konstvetenskap, kulturgeografi och nordiska språk samt praktiskt verksamma specialister. Genom att studera kulturarvsområdets och kulturmiljövårdens verksamhet och samhällsroll samt staters och regioners betydelse och uppdrag för identifiering, skydd och vård av fornlämningar, landskap, parker och bebyggelse bland annat genom nationell och internationell lagstiftning, får du insikter i vilka möjligheter kulturmiljövården har att tolka, bevara, vårda och tillgängliggöra kulturhistoriskt värdefulla miljöer och landskap. Andra centrala teman är kulturarvets funktion i en global, nationell och lokal kontext och dess roll vid krig, katastrofer och konflikter samt vid internationell handel med kulturföremål.

Arbetsmarknad och karriär

Utbildningen förbereder för arbeten inom kulturarvsområdets myndigheter och organisationer som länsstyrelser, museer och kommuner samt konsultföretag och motsvarande aktörer som hanterar kulturarvsfrågor.

Examen

För att få en masterexamen i kulturarvsstudier läser du något av de program som listas under Utbildning. Du kan endast få en examen i kulturarvsstudier på avancerad nivå.

Forskning

Kulturarvsstudier är ett tvärvetenskapligt och internationellt växande forskningsfält som studerar hur det förflutna används, värderas och institutionaliseras i samtiden. Frågorna har en uppenbar aktualitet och samhällsrelevans eftersom användningen av det förflutna i termer av kulturarv både medvetet och omedvetet motiverar, legitimerar och begripliggör identitetsformeringar på såväl lokal, nationell som internationell nivå. Ett starkt tema i forskningen är hur kulturarv utgör en politisk, social, ekonomisk och kulturell resurs, både i samtiden och i ett historiskt perspektiv.