Det omöjliga vittnandet undersöker vilka pedagogiska möjligheter som finns i vittnandet genom en filosofisk utredning av aspekterna representation, subjektivitet och känslor. Det är en studie som utgår från Giorgio Agamben, men också från The Latina Feminist Group, Gayatri Chakravorty Spivak, Sara Ahmed och Édouard Glissant.
Vad är bakgrunden till att du har skrivit den här boken?
Boken Det omöjliga vittnandet är en omarbetad version av min avhandling i pedagogisk filosofi som nu kommer ut på förlaget Eskaton.
Vad handlar boken om?
I boken ställer jag frågor kring vad det innebär att vittna och vad det innebär att möta historiska vittnesmål i undervisningen. Så dels har den fokus på just processen av att vittna – vad det innebär och vad det kan leda till för ett subjekt – och dels ställer jag frågor kring vad det innebär för elever att möta vittnesmål från historien, exempelvis från förintelsen, i undervisningen.
Finns det några spännande slutsatser?
Något som blivit tydligt genom arbetet är att det finns föreställningar om att mötet med svåra berättelser ska kunna leda till något: till ett historiemedvetande, eller en specifik känsla så som empati osv. Föreställningar som finns både inom ramen för forskning och i övriga samhället. I boken, som är en filosofisk studie, försöker jag veckla ut dessa föreställningar och visa vad de kan innebära och skapa, något jag gör genom att behandla olika aspekter som berör vittnesmålet: subjektivitet, representation och känslor. I studien skriver jag alltså fram en kritik och visar hur mötet med svåra berättelser och vittnesmål kan innebära svårigheter som berör så väl kunskapsmässiga, subjektsmässiga som etiska aspekter. Men, vilket också är viktigt att framhålla, jag visar också på vittnesmålets möjligheter.
Vem vänder sig boken till?
Jag tänker att den vänder sig till forskare, lärare och lärarstudentersom är intresserade av pedagogik, historiemedvetande men också kring skolans fostransuppdrag och de möjligheter som finns i att utveckla exempelvis subjektivitet, arbeta med social rättvisa eller vad det innebär att utveckla olika känslor, så som empati, hos elever. Jag tänker också att det finns ett intresse utanför skolans värld – eller det har jag redan märkt att det finns – som berör frågor kring vad det innebär att vittna, genom litteratur eller på annat sätt, i en offentlig miljö.
Kan du berätta lite om vad du har aktuellt inom forskningen just nu?
Lite olika saker, bland annat skriver jag på en artikel till ett specialnummer om Gender and Education i tidskriften Studier i Pædagogisk Filosofi, där jag också behandlar frågan på vilket sätt som man i undervisning kan behandla historiska sår; kan man genom undervisning rätta det som är orätt?
Marie Hållander är universitetslektor vid Institutionen för de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik (HSD). Läs mer om Maries forskning: Marie Hållander