HSD var representerade med två papers. Johan Sandahl, universitetslektor och Lotta Dessen Jankell, doktorand, presenterade sitt paper "Powerful Geographical Knowledge and Students’ Understanding of Global Migration in Times of ‘Crises’ i Social studies session".

Patrik Johansson, doktorand, presenterade sitt paper "The Meaning of Learning Historical Inquiry With Original Sources in Three Swedish Elementary Classrooms, i Identity Development and Humanities Instruction session".

Länkar till abstrakt i DiVA:

 

Patrik Johansson berättar om konferensen

Båda papperen skapade intresse och vi fick både vassa och uppmuntrande frågor och kommentarer. Vi har deltagit i en mängd rundabordssamtal och lyssnat på paper-presentationer. Dessutom var vi på business meeetings för SIG:arna (special interest groups) i historia och samhällskunskap. Särskilt intressant var presentationen och diskussionerna av förlaget Wileys nya International Handbook of History Teaching and Learning av Scott Alan Metzger och Lauren McArthur Harris (redaktörer) och läsning rekommenderas för historiedidaktiker (finns som e-bok på SUB). Intressant var också att många blickar mot, och refererar till Sverige i olika sammanhang, inte minst vad gäller historieämnets utveckling. Det var stort intresse för historiemedvetandebegreppet och Peter Seixas lyfte också begreppet historiebruk och det faktum att det ingår i de svenska styrdokumenten.
 

Johan Sandahl (mitten), universitetslektor, Lotta Dessen Jankell (höger) och Patrik Johansson (vänster), doktorand, vid HSD


När vi blickar tillbaka på konferensen tänkte vi bidra med ett par spaningar om vad som är aktuellt i den Nordamerikanska forskningskontexten. För det första är det tydligt att diskussionerna runt utbildningsområdet i hög utsträckning färgas av det politiska läget i USA sedan Donald Trumps tillträde. Flera framstående forskare som Diane Hess (Citizenship education) och Peter Seixas (historia) varnade med stort allvar för de utmaningar som forskar- och utbildningsvärlden står inför med ett relativiserat kunskapsbegrepp, alternativa fakta, offentliga lögner etc. Detta visade sig också i programutbudet där det var stort fokus på marginaliserade gruppers situation och villkor i utbildningssystemet, men också på de förändringar som internet och social medier för med sig för kunskapssamhället. Det var också ett ämne som diskuterades på en postersession kring klimatförändringar i utbildningen. En större enkätstudie över hur lärares identitet påverkade undervisningen om klimatförändringar visade på samband mellan misstro till vetenskapen generellt och hur, eller ens om, de tog upp klimatförändringar. Även i de delstater där klimatfrågor ingår i Earth Science-kurser spelade lärarnas individuella preferenser stor roll för undervisningen.

Stanfordprojektet Civic Online Resoning med Sam Wineburg vid rodret fick stor uppmärksamhet och rapporterade om svårigheterna för både unga och akademiska experter att granska information på internet, och resonerade om vad vi behöver lära oss för att kolla fakta. En andra spaning är att det finns påtagliga skillnader mellan en europeisk och en nordamerikansk forsknings- och undervisningskontext. Det här kan man se exempelvis vad gäller synen på klimatfrågan där man först nu tycks börja diskutera om att lyfta frågan från att enbart vara en fråga för naturvetenskaperna till att lyftas in som rättvisefrågor och sociala frågor i so-undervisningen. Inom såväl historia som samhällskunskap är det också en påtaglig skillnad i konferensens fokus på “social justice”, d.v.s. utbildningens möjlighet att bidra till social rättvisa för marginaliserade grupper i ett mångkulturellt land.


 

Om AERA

Konferensen är ett utmärkt tillfälle att nätverka och komma i kontakt med internationella forskare och stämningen är inbjudande och intresserad. Nästa års konferens är i Toronto, Kanada och inlämningsdatum för abstracts är i mitten av juli för de som är intresserade. Mer information finns på www.aera.net.