Varje möte fokuserar på ett antal teman. I år diskuterade de nordiska lärosätenas fakultetsledningar hur vi kan samarbeta inom utbildning på forskarnivå. Ett ”Memorandum” har tagits fram för hur vi konkret ska etablera och utveckla samverkan avseende kursläsning, handledning, seminarieverksamhet, besök och vistelser. Flera institutioner vid fakulteten har redan utvecklat nordiska samarbeten inom utbildning på forskarnivå, vilket också den enkät som fakultetskansliet genomfört visar. Ett annat fokusområde handlade om våra erfarenheter av bibliometriska mätinstrument och deras roll i samband med de nordiska statsmakternas tilldelning av forskningsanslag. Kritik och skepsis mot bibliometrin per se fördes fram, men även positiva aspekter.

En annan fråga var mer övergripande och möjligen en aning vag, men icke desto mindre ytterst angelägen, nämligen den som rör humanioras roll och betydelse i samhället. Vad är det för nytta med humaniora, egentligen!? Humanistiska fakultetsnämnden har i sina strategier tagit upp just denna aspekt och sagt att den ska arbeta för att tydliggöra dels de humanistiska kompetensernas potential på arbetsmarknaden, dels humanioras roll för omvärlden i ett fördjupat perspektiv. Ett viktigt incitament till denna målformulering kommer från våra studenter. För några år sedan startade humanistiska studenter i Sverige ”Projekt Athena” som utmynnade i dels en skrift ”Det Humanistiska manifestet. För och av humaniorastudenter”, dels en ”Kompetensguide. 2.0”. Vi bör stödja och utveckla studenternas initiativ. Det är ett faktum att personer med humanistisk utbildning är efterfrågade på arbetsmarknaden, men vi behöver göra insatser inom studie- och karriärvägledning så att detta blir konkret för studenterna (och kanske för oss själva). Det är också ett faktum att forskningsråd och externa finansiärer efterfrågar humanistiska perspektiv som ett fundament när man utlyser medel för tvärvetenskapliga forskningsprojekt. Ett gott exempel på detta är Europeiska unionens senaste ramprogram för forskning och innovation ”Horizon 2020” där ett delområde benämns ”Societal challenges”. Fakultetskollegorna i Köpenhamn presenterade hur de mycket medvetet mobiliserat sig för att möta de önskemål på humanistiska perspektiv som det europeiska ramprogrammet formulerar.

I detta sammanhang tänker jag på Gustaf Arrhenius, professor i praktisk filosofi, som i sin installationsföreläsning i Stadshuset för ett år sedan – ”Vår moral och framtida generationer” – visade att det humanistiska perspektivet väsentligt fördjupar vår förståelse av det dagsaktuella begreppet hållbarhet, genom att belysa dess olika aspekter: sociala, ekonomiska, moraliska och ekologiska. Man kan kanske säga att detta är humanioras mest värdefulla funktion: att urskilja sammanhang och mönster som ingen annan ser.

Årets installationsföreläsning hölls av professor Fredrik Uggla, föreståndare för Latinamerikainstitutet, under rubriken ”Reser institutioner? Införandet av ombudsmän i Latinamerika”. Fredrik Ugglas forskning och Latinamerikainstitutets verksamhet är samhällsvetenskaplig men den är placerad vid Humanistiska fakulteten, i anslutning till språkämnena spanska och portugisiska: institutet är med andra ord ett exempel på samordning mellan humaniora och samhällsvetenskap inom ramen för områdesstudier (”area studies”).

Jag tror att en viktig utmaning för den Humanistiska fakultetens ämnen och discipliner under de kommande åren består i att möta samhällets behov av alltmer integrativa kunskapssammanhang. Vi bör såsom humanister motarbeta tendenser mot att söka autonomi, marginalisering, isolering, och inte identifiera oss med begrepp som ”undantag” och ”kris”. Jag tycker att man kan se de institutionssammanslagningar som genomförs vid fakulteten också i detta perspektiv; det är viktigt att söka samverkan och samordning med andra humanistiska ämnen, och större institutioner kan utgöra en fastare grund för samverkan med andra fakulteter, och med omvärlden.

Arbetet med att å ena sidan tydliggöra humanistiska kompetenser och humanistisk bildning – vilket alltså fakultetsnämnden skrivit fram som ett mål i sina strategier –, och å den andra att fina former för humanioras samordning med andra ämnen, det arbetet kommer att drivas vidare på flera nivåer. Stockholms universitet har numera ett Humanistisk-samhällsvetenskapligt område; Humanistiska fakultetens roll i denna kontext måste vara central. En arbetsgrupp har tillsatts av Områdesnämnden med representanter för de tre fakulteterna, och dess uppgift består i att identifiera fakultetsöverskridande teman och samarbetsformer. Humanistiska fakultetens representanter är vicedekanerna Camilla Bardel och Tytti Soila. Arbetsgruppen ska också ge förslag på profilområden enligt det uppdrag som rektor givit åt Områdesnämnden. De humanistiska fakulteterna i landet har vidare beslutat att forma en ”tankesmedja” med en representant från varje lärosäte. Uppgiften består i att förtydliga humanioras betydelse i samhället. Mer konkret uppdras åt arbetsgruppen att skriva en ansökan till Riksbankens Jubileumsfond om ett treårigt strukturbidrag.  Stockholms representant kommer att bli Fanny Forsberg Lundell vid Romanska och klassiska institutionen.

 

Bengt Novén