Två av fem antagna kandidater avser program förlagda vid Stockholms universitet, vilket innebär ytterligare ett styrkebesked för den Humanistiska fakultetens forskningsmiljöer och jag vill varmt gratulera Historiska institutionen och Institutionen för lingvistik! Läs mer om de två kandidaterna här. 

Under vårterminen har propåerna kring kvalitet i högre utbildning, säkring av kvalitet och utvärdering av utbildningar väsentligt ökat, såväl i omfång som i intensitet. Skälet till detta är naturligtvis att Universitetskanslersämbetets nya kvalitetssystem med tillhörande planer för utvärderingscykler nu är på väg att sättas i verket. Pilotgranskningar av vissa utbildningar på forskarnivå är redan avklarade och ytterligare pilotstudier kommer att starta under hösten.

UKÄ har också arrangerat dialogmöten i början av juni om hela systemet, om utvärderingarna av lärarutbildningar och om arbetslivsperspektivet. Justeringar kommer att göras innan kanslern beslutar om det nya nationella systemet för kvalitetssäkring av högre utbildning och rapporterar till regeringskansliet. Under hösten kommer som sagt UKÄ att starta pilotomgångar. Det handlar om att testa metoderna att granska lärosätenas interna kvalitetssäkringssystem och att förbereda utvärderingarna av förskollärar- och grundlärarutbildningar. Dessutom kommer UKÄ att under hösten utvärdera hur lärosätena i landet arbetar med hållbar utveckling; denna utvärdering ska redovisas 1 september 2017. Regelrätta utvärderingar av ”valda” utbildningar kommer att ingå i det nya systemet, har vi fått veta, men inget mer har yppats om denna kontroversiella aspekt av kvalitetssystemet.

Det nya systemet är en kompromiss som orsakats av politikernas olika uppfattningar om hur kvalitet i högre utbildning ska säkerställas och utvecklas. Inom sektorn kan vi till mans ha ganska svårt att riktigt begripa oss på denna politiska klåfingrighet och vilja att styra, ställa och beställa från lärosätena vad man menar sig behöva när det gäller både utbildning och forskning. Att alla vi som är verksamma inom universitet och lärosäten arbetar med kvalitet är ju uppenbart, och vi borde få förtroendet fullt ut att bygga interna system för att säkra och utveckla kvalitet. Ofta får jag höra från verksamheten att statsmaktens företrädare visar lite förståelse och t.o.m. respekt för sektorn – jag vet uppriktigt sagt inte vad som kan göras för att skapa en förändring.

UKÄ:s system har ambitionen att vara heltäckande på ett sätt som är helt nytt. Alla aspekter av utbildningarnas kvalitet ska finnas med och flera gånger har ämbetet i sin information betonat att ansvaret för kvalitet är gemensamt mellan lärosätena och UKÄ. Detta är den starka sidan av systemet, vilket vi inom utbildningssektorn också bejakat mycket starkt. Helt nytt i det här systemet är också utvärderingen av utbildning på forskarnivå. Några förberedande utvärderingar har gjorts och rapporter från dessa piloter finns nu tillgängliga. Det är mycket intressant läsning. En särskild utmaning för de humanistiska forskarutbildningarna kommer att bestå i att visa hur vi säkerställer att doktoranderna får ta del av och ingå i en aktiv forskningsmiljö. Samma sak gäller hur vi ska redovisa att examensmålen för forskarutbildningen nås och examineras. En del av de nationella examensmålen ger ju utrymme för tolkningsarbete! Låt mig bara som exempel nämna det examensmål som slår fast att en examinerad doktor ska ha lärt sig att ”bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande”. Vilka konkreta inslag i utbildningen kan anföras här som vidimering? Utvärderingarna kommer att starta våren 2017, och vi vet nu att historia, konstvetenskap och religionshistoria kommer att utvärderas.

Det årliga dekanmötet för humanistiska fakulteter hölls i år i Uppsala den 7–8 juni. Som vanligt var i princip alla lärosäten med humanistiska utbildning representerade: drygt 50 personer. Ett av fokusområdena var just kvalitetsutvärderingar och vi fick en rapport från pilotutvärderingen av forskarutbildningen i engelska vid Uppsala universitet, som hade klarat sig väl och fått godkänt – godkänt fick förövrigt också biokemi vid Stockholms universitet som likaså ingick i pilotstudierna.

Ett andra av mötets teman var samverkan. Samverkan är ju, jämte kvalitetssystem i utbildningar, ett mycket livligt diskuterat ämne. Här har återigen statsmakten haft sitt att säga om lärosätenas uppdrag och genomslag i samhället. Två tjänstemän från regeringskansliet var på plats och redogjorde för utbildningsdepartementets syn på samverkan. Fokus på mötet var annars just humanioras samverkande, och en av talarna Gunnar Sivertsen från Nordisk institutt for studier av innovasjon, forskning og utdanning (NIFU) gav en fin och perspektivrik presentation av relationerna – från de senantika utbildningsanstalterna till nutid – mellan omgivande samhälle och humaniora. Som väntat påtalade deltagarna också, flera gånger, önskemålet att statsmakten borde överväga att tilldela anslag för samverkan. Däremot var lärosätenas organisationsformer för samverkan påtagligt lite i fokus. Vid Stockholms universitet har ju mycket möda ägnats just åt hur samverkansverksamheten ska organiseras, och rektor har nogsamt låtit utreda frågan och sedan inrättat en central Samverkansavdelning.

Efter dekanmötet, och i direkt anslutning till detta, hölls ett avstämningsmöte kring det projekt som SUHF initierat om de s.k. småspråken. En arbetsgrupp har tillsatts under ledning av Eva Wiberg (prorektor vid Lunds universitet) som ska arbeta med språkämnenas förutsättningar och framtid i landet. Det här projektet är en fortsättning på de utredningar som gjorts kring småspråken och de samarbeten och avtal som etablerats – och brutits! – på nationell nivå. Tanken är nu att utifrån en grundlig inventering av samtliga språkutbildningar – inklusive svenska, svenska som andraspråk och engelska, vilka tidigare inte räknats in i denna kontext – ta fram ett förslag på en språkstrategi för Sverige. Språkstrategin utgår från behoven på språkutbildning och språkforskning i det mångkulturella Sverige och ska tillställas regeringen. Vid Uppsala universitet har Björn Melander gjort en rapport över språkutbildningar i landet, som kommer att vara tryckt förhoppningsvis före Midsommar. På mötet fick vi en presentation av rapporten. Det står klart att Uppsala universitet och Stockholms universitet sticker ut i landet; här finns allra flest småspråk och s.k. unika språk, d.v.s. här förmedlas undervisning i språk som inte ges vid något annat lärosäte. I Uppsala finns 27 sådana och Stockholm har 7.

I våras arrangerades för tredje året i rad Humanistdagen. Det var flera besökare än någonsin, men vi känner ändå att det är både önskvärt och fullt möjligt att engagera ännu fler studenter och institutioner. Fakultetsledningen har i samarbete med den arbetsgrupp som organiserar Humanistdagen följt upp och utvärderat den här terminens upplägg och genomförande. Studentkåren och Samverkansavdelningen har också, på initiativ av studiebevakare Johan Magnéli och projektsamordnare Andreas Åström, med studenterna organiserat en s.k. Post-Humanistdag och tagit fram en Promemoria med goda synpunkter på hur Humanistdagen kan utvecklas till ett bland studenter och anställda välkänt och självklart inslag. Promemorian betonar vikten av att dels skapa en identitet hos studenterna som humanist, dels att institutionernas engagemang i Humanistdagen utvecklas ytterligare, t.ex genom fler liknande aktiviteter under året.

Sommarledighet väntar nu för fakultetens medarbetare och jag vill önska alla en vilsam och kreativ sommar 2016! Många goda hälsningar!