I början av förra veckan (8-9 juni) var fakultetsledningen på dekanmöte med landets övriga humanistiska fakulteter. Dessa årliga möten har nu pågått sedan ca femton år. Flera lärosäten har en annan fakultetsorganisation än vår; humanister kan ibland tillhöra samma fakultet som samhällsvetare, teologer och utbildningsvetare eller, som i Uppsala, vara uppdelade på en historisk-filosofisk respektive en språkvetenskaplig fakultet. I vilken mån dessa olikheter i organisation påverkar samarbeten mellan humanistiska perspektiv och andra vore förövrigt intressant att ta upp vid ett kommande möte.

På årets dekanmöte var vi nästan 50 deltagare från tio lärosäten i landet. Värdar var Lunds universitet och temat var utvärdering. Utbildningsdepartementet har ju under våren sänt sitt förslag på nytt system för kvalitetssäkring på remiss (Kvalitetssäkring av högre utbildning) och alla lärosäten arbetar på något sätt med att förbereda anpassningen till de nya premisserna. Men allra först gav Lunds motsvarighet till SU:s Forskningsservice en presentation av FOKUS, det vill säga det förslag på en modell för resursfördelning av forskningsanslag som Vetenskapsrådet framställt och som ska bestå i kollegiala utvärderingar av forskningens kvalitet och relevans. Jag skrev i förra Fakultetsnytt om FOKUS. Lärosätena väntar alltjämt på att få ge sina synpunkter på förslaget via remissförfarande som ska äga rum 2015; av allt att döma har frågan ingen hög prioritet på utbildningsdepartementet.

Lunds universitet presenterade sedan sin omfattande utvärdering av humanistisk och teologisk forskningen och som genomfördes 2014. Utvärderingen var fakultetsintern och liknar ganska mycket den som Humanistiska fakulteten i Stockholm genomförde 2011, men i Lund var inte arbetet förknippat med någon anslagsfördelning utan skulle ses som ett led i det kontinuerliga kvalitetsarbetet. Resultatet av utvärderingen har publicerats som en bok (An Evaluation of Research at the Joint Faculties of Humanities and Theology) som också går att hämta i PDF-format (http://www.ht.lu.se/en/skriftserier/serier/htrq14/).

Nästa inslag på mötet var utvärdering av utbildningar. Universitetskansler Harriet Wallberg-Henriksson var på plats för att presentera och diskutera UKÄ:s kommande utvärderingssystem. Kanslern började emellertid med att påminna om den urgröpning av utbildningsanslaget som över lång tid skett i Sverige, och som också tidigare Högskoleverket skrivit en rapport om. Hon visade med ett stapeldiagram hur anslaget för utbildning mellan år 2004 och 2014 nästan inte ökat alls. Deltagarna välkomnade varmt kanslerns ståndpunkt att det är hög tid att göra en total översyn av nuvarande resurstilldelningssystem, vilket är starkt föråldrat då det tillkom 1993 och dessutom bygger på statistik och förutsättningar från ännu längre tillbaka i tiden.

Harriet Wallberg-Henriksson påminde om utvärderingssystemets fyra komponenter: prövningar av examenstillstånd, granskning av lärosätenas egna kvalitetssäkringssystem, utvärdering av utbildningar samt tematiska utvärderingar. I diskussionerna togs bland annat upp i vilken omfattning utvärderingar av utbildning ska göras. Lärosätena verkar eniga om att det är bra att de egna systemen för kvalitetssäkring ska granskas, men risken för dubbelarbete är överhängande om UKÄ:s utvärdering av utbildningar ska utgöra ”en betydande andel”, som regeringen vill.

Harriet Wallberg-Henriksson påminde om utvärderingssystemets fyra komponenter: prövningar av examenstillstånd, granskning av lärosätenas egna kvalitetssäkringssystem, utvärdering av utbildningar samt tematiska utvärderingar. I diskussionerna togs bland annat upp i vilken omfattning utvärderingar av utbildning ska göras. Lärosätena verkar eniga om att det är bra att de egna systemen för kvalitetssäkring ska granskas, men risken för dubbelarbete är överhängande om UKÄ:s utvärdering av utbildningar ska utgöra ”en betydande andel”, som regeringen vill.

Till slut ville universitetskanslern höra vad vi ansåg vara specifikt för det humanistiska utbildningsområdet.  Hon fick till svar bland annat att humanioras samverkan med det omgivande samhället inte går att jämföra med professionsutbildningar som har en mycket tydlig arbetsmarknad, att utbildningsprogram inte är dominerande och att det av flera skäl är viktigt att värna det fristående kursutbudet, att vi är kritiska och främmande inför en allmänt spridd uppfattning utanför det humanistiska området vilken består i att begränsa begreppet internationalisering till användandet av engelska, att det är av vikt att behålla små utbildnings- och även forskningsmiljöer med specialexpertis mot bakgrund av omvärldens beskaffenhet och dess behov av förståelse och förklaring. 

Därefter presenterades Lunds universitets centrala kvalitetssäkringsprojekt. Det var intressant att höra projektledaren betona att medvetenheten kring kvalitetsfrågor är mycket hög inom organisationen – precis detta känner vi ju igen på hemmaplan. Projektets övergripande mål formulerades som ambition att förbättra systematiken, identifiera svagheter, bidra till att utveckla samtliga fakulteters kvalitetsarbete, bygga vidare på befintligt arbete. Forskarutbildningen var inte inkluderad i detta projekt. Men vi fick rapporter och erfarenheter från två av de pilotutvärderingar som genomförts i samarbete med UKÄ. Utbildning på forskarnivå i engelska vid Uppsala universitet hade genomfört en sådan pilotutvärdering, liksom ämnet religionshistoria vid Lunds universitet.

Ingen vet idag hur utvärdering av forskarutbildningen kommer att gå till, men vi kan räkna med att det blir en nationell utvärdering oavsett om det beslutas att utvärderingen ska genomföras av lärosätena eller av UKÄ. I pilotutvärderingarna fanns fem typer av underlag:

• Måluppfyllelse
• Forskarutbildningsmiljöns omfattning och kvalitet
• Internt kvalitetsarbete
• Doktorandperspektiv
• Arbetslivsperspektiv

Vid diskussionerna kring utvärdering av forskarutbildningen restes flera kritiska röster kring det faktum – som också våra institutioner, Fakultetsnämnd och Områdesnämnd i Stockholm så starkt betonat i sina remissvar – att UKÄ inte tänker sig att avhandlingen ska utgöra underlag för utvärderingen! Deltagarna uttryckte även här ett starkt ifrågasättande – och till och med misstroende – avseende denna grundprincip i utvärderingsmodellen.

Stämningen under dekanmötet var emellertid god. Och prodekanen i Lund, Fredrik Lindström, bidrog till ökad munterhet när han i sin presentation av pilotutvärderingen av religionshistoria förklarade att han inte bara förstått utan även, av lojalitet mot myndigheterna, hade accepterat att avhandlingar inte ska ingå i bedömningsunderlaget, och att han, eftersom han är teolog, även är förlåtande; men att han inte glömmer!

Allra sist på dekanmötet fick vi besök av talespersonerna för den humanistiska tankesmedjan Humtank, som är ett samarbete mellan landets humanistiska fakulteter och som initierades efter ett gemensamt beslut vid dekanmötet för två år sedan. Jonas Harvard, Mittuniversitetet, och Fanny Forsberg Lundell, Stockholms universitet, gjorde en fin och stark presentation av verksamheten under det gångna året och av tankesmedjans genomslag i medier. En strategi för det kommande årets verksamhet blir att utveckla uppvaktningen av departement, minister och statssekreterare. Numera har även Humtank en hemsida: http://humtank.se/

Vårterminens arbete går nu för många mot sitt slut och jag hoppas att alla medarbetare vid Humanistisk fakultet ska få en välförtjänt, vilsam och kreativ sommarledighet!

Många goda hälsningar!

Bengt Novén