Björn Wiman beskriver det som omvälvande att lära sig ett nytt språk, och att känna friheten i att kunna behärska det. Det var också under studierna i spanska som han började förstå att han kunde skriva på svenska, vilket så småningom fick honom att slå in på den journalistiska banan. Läraren i spansk skönlitteratur gjorde ett särskilt starkt intryck.
–Jag hade inte gjort det jag gör idag om det inte var för honom. Han lärde mig att inte flamsa bort saker, att man ska ta det på allvar. Jag minns när han skällde ut oss efter noter för att vi inte hade röstat i kårvalet och tagit tillvara på våra demokratiska rättigheter, som folk har kämpat så hårt för. Han brukade undervisa i solglasögon och det var en stor sak när vi började på C-nivån och han föreslog att vi skulle ”lägga undan titlarna” och börja kalla varandra för ”du”. Han hade en enorm precision i sin syn på humanioras betydelse i samhället och en auktoritet som var självklar.
Romanen ”Din livsfrukt” av Lars Ahlin inspirerade Björn Wiman att börja på juristprogrammet. Tryggheten i att ha en utbildning och ett fast jobb, för att sedan kunna ägna sig åt sina intressen på fritiden, var det som lockade.
–Alla borde läsa juristprogrammets introduktionskurs, den är enormt allmänbildande och jag har användning för den nästan varje dag. Första året var väldigt roligt, men sen kom civilrätten och det var mördande tråkigt. Så jag åkte ut till universitetet och knackade på hos Spanska institutionen och frågade om jag kunde hoppa på D-kursen. Och jag var som tur var välkommen tillbaka.
Praktik på förlag ledde till jobb
Språkkonsultprogrammet läste han pliktskyldigast och efter det fick han praktik på ett litet förlag som gjorde lättlästa böcker. När praktiken var slut erbjöds han en halvtidstjänst på förlaget, vilket han kombinerade med att korrläsa Expressen på nätterna och skriva frilansartiklar. På den vägen fick han så småningom jobb som journalist, trots att betygen en gång i tiden inte räckt till för att komma in på journalistprogrammet. Det började med ett sommarvikariat på Expressen och sedan blev han kvar. Så småningom blev han kulturchef på samma tidning och 2010 gick han över till Dagens Nyheter för att bli kulturchef där.
Första året på DN Kultur gick Nobelpriset i litteratur till den peruanske författaren Mario Vargas Llosa. Björn Wiman hade läst flera av hans böcker på originalspråk och de hade gjort starkt intryck.
–Jag fick göra den enda intervjun med Mario Vargas Llosa innan han kom till Sverige för att ta emot Nobelpriset. Jag intervjuade honom på spanska och den artikeln är bland det bästa jag har skrivit.
Möjlighet att påverka samhällsutvecklingen
När han får publicera en bra debattartikel eller när han hittar en rolig tanke som ingen har formulerat tidigare, då har han roligt på jobbet. Men det bästa med jobbet som kulturchef är ändå att han känner att han kan göra skillnad. Och han återkommer till läraren i spansk skönlitteratur. ”Man ska inte flamsa bort saker, man ska ta det på allvar.”
–Under #metoo hade vi dagligen avancerade publicistiska beslut. Vi har debatter som är av en annan aggressionsnivå idag än för tio år sedan. Det gör mitt arbete mer meningsfullt. Det är så viktigt det vi gör, jag känner att vi gör skillnad mer än tidigare. Att jag faktiskt kan vara med och påverka samhället i rätt riktning. Idag kan vi inte ta demokratin för given på samma sätt som vi gjort tidigare. Jag tycker också att det är roligt att vara i opposition.
Drivkraften är att kunna bidra till att behålla ett anständigt samhälle. Han vill också gärna vara med och arbeta för att DN ska klara av den digitala utmaningen och överleva.
–Det finns ingen annan plats i världen som är roligare att jobba på. Första dagen på Expressen kände jag att här, på en tidningsredaktion, vill jag vara hela livet, och det känner jag fortfarande.
Betydelsen av humaniora
Humaniora är bland det nyttigaste man kan ha med sig i livet, anser Björn Wiman. Oavsett vad man kommer ägna sig åt kommer man ha stor glädje av det.
–När jag var ung fanns en ganska stationär syn på framtiden; man utbildade sig och fick ett jobb och en yrkesidentitet som man sen höll fast vid. Unga idag ser nog inte det framför sig på samma sätt. Man har inte råd att chansa, som jag gjorde med spanskan. Allt är mer instrumentellt idag, men jag tror att ”liberal education” kommer att komma som en motvikt till det instrumentella. Mark Zuckerberg är ju humanist från början, inte ingenjör. Och samhället blir väldigt mycket roligare om alla har läst en kurs i humaniora.
Viktigt att prioritera och att be om hjälp
Opera och löpträning ägnar sig Björn Wiman helst åt när han är ledig. I ett samhälle där alla får mer att göra hela tiden menar han att unga är särskilt utsatta för stress. Som ung vill man också ofta visa framfötterna och göra bra ifrån sig. Hans tips för att hantera stress är att ge sig själv tid till återhämtning och att vara ledig när man är ledig.
–Man måste begränsa sina ambitioner och lära sig att prioritera, det är svårt men viktigt. Skaffa dig en person som kan hjälpa dig att prioritera om du tycker att det är svårt. Det kan vara en vän, en förälder, en mentor eller någon annan. När man håller allt inom sig är det lätt att fastna i tankarna och att stressen tar över, men när man vågar prata om det löser sig det mesta.
Björn Wiman är aktuell med boken ”Sent på jorden – 33 tankar om världens största nyhet” som samlar hans krönikor om klimatet. Boken utkommer i mitten av november.
