Forskningsprojektet Svenska konstnärer på resande fot. Mobilitet, transnationalism och konstnärliga praktiker i det tidiga 1900-talet har beviljats medel av Vetenskapsrådet om 2 900 000 kronor.
−Jag hoppas kunna nyansera den modernistiska konsthistorieskrivningen, som huvudsakligen har fokuserat på konstnärers resor till Paris och på stilistiska “influenser”, genom att studera bredare rörelsemönster både inom och utom Europa, säger Jessica Sjöholm Skrubbe.
Fallstudier av konstnärliga kontakter
Projektet bidrar med ett historiskt perspektiv på konstnärlig mobilitet och förankrar därmed samtidens diskussioner om ”global konsthistoria” i ett längre tidsperspektiv.
Projektet sträcker sig över tre år och består av ett antal fallstudier som fokuserar på konstnärliga kontakter mellan Sverige och centrala/södra Europa, Nordafrika och USA. Det utgår från tvärvetenskapliga teorier om mobilitet, kulturtransfer och transnationell historiografi.
Jessica Sjöholm Skrubbe undervisar om denna tematik på konstvetenskap på grundnivå vid Institutionen för kultur och estetik. Och från vårterminen 2021 deltar hon som en av parterna i ett EU-finansierat projekt med syfte att ge ett antal tvärvetenskapliga kurser på master-/doktorandnivå på temat “Transitive Modernities / Modernisms in Transit”.
Om Jessica Sjöholm Skrubbe
Jessica Sjöholm Skrubbe är docent och universitetslektor i konstvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik. Hon disputerade vid Uppsala universitet 2007 på avhandlingen Skulptur i folkhemmet. Den offentliga skulpturens institutionalisering, referentialitet och rumsliga situationer.
Hennes forskningsintressen är bland annat offentlig konst, feministisk konst och historieskrivning, den könade kroppen i modern konst och visuell kultur, och samtida utställningspraktiker.
Jessica Sjöholm Skrubbe undervisar höstterminen 2020 i konstvetenskap vid institutionen på grund- och avancerad nivå, och handleder doktorander.
Jessica Sjöholm Skrubbes forskning
Projektbeskrivning
I svensk konsthistorieskrivning är det tidiga 1900-talet förknippat med modernismens genombrott och med det kosmopolitiska Paris som en självklar referenspunkt. Föreliggande projekt tar avstamp i observationen att den svenska konsthistorieskrivningens fokus på konstnärers studieresor till och vistelser i den franska huvudstaden erbjuder en mycket begränsad beskrivning av konstnärers faktiska rörelsemönster, praktiker och nätverk. Det finns med andra ord en uppenbar diskrepans mellan den etablerade modernistiska konsthistorieskrivningen och den mångfald av konstnärlig mobilitet och transnationella kontaktnät som går att spåra bland svenska konstnärer i det tidiga 1900-talet. Mot bakgrund av detta är det övergripande syftet med projektet att undersöka svenska konstnärers mobilitet inom och utom Europa under 1900-talets första decennier och att bidra med den första studien som tematiskt behandlar bredare transnationella rörelsemönster i svensk modern konst. På vilket sätt påverkade resor, migration, sociala nätverk och möten med främmande miljöer (bortom Paris) svenska konstnärers praktiker? På vilket sätt var konstnärlig mobilitet både en produkt av och en bidragande faktor till sociala makthierarkier? Hur framställdes resor och kulturmöten i konstverk, fotografier, korrespondens och utställningar?
Tvärvetenskapliga perspektiv
Projektet består av fyra fallstudier som fokuserar på svensk konstnärlig mobilitet och transnationella kontakter i Tyskland, Italien, Nordafrika och USA under 1900-talets första decennier. Fallstudierna behandlar representativa rutter och destinationer under den aktuella perioden, representerar olika former av mobilitet (utbildningsvistelser, studieresor, tillfällig migration, permanent emigration) och granskar kritiskt den konstnärliga mobilitets sociala maktförhållanden vad gäller exempelvis kön, etnicitet och nationalitet. Med utgångspunkt i tvärvetenskapliga teorier om mobilitet, kulturtransfer och transnationell historiografi analyseras konstverk, korrespondens, reseberättelser, fotografier, utställningskataloger, artiklar i konsttidskrifter och konstkritik i dagspress. Bland de konstnärskap som behandlas återfinns Tora Vega Holmström, Leander Engström, Agnes Cleve och B.J.O. Nordfeldt.
Bredare transnationellt perspektiv
Projektet ifrågasätter inte Paris betydelse som en central konstnärlig nod, men vill nyansera den svenska konsthistorieskrivningen genom att uppmärksamma och studera den konstnärliga mobilitetens mångfald, vidd och komplexitet ur ett bredare transnationellt perspektiv. Projektet utmanar och problematiserar den ”vertikala” modernistiska berättelsen och dess fokus på stilistiska influenser från centrum till periferi och ersätter detta med ett ”horisontalt” perspektiv. Detta innebär bland annat att undersöka dynamiken och växelverkan i kulturella möten och konstnärliga kontakter. Genom att undersöka svenska konstnärers mobilitet inom och utom Europa är projektet även ett bidrag till den internationella forskningen om den moderna konstens sammanflätade transnationella historia, där konstens geografier snarare än nationella gränser står i fokus.
Historisera konstnärlig mobilitet
Projektet relaterar till internationell vetenskaplig forskning om konsthistorieskrivningens behov av strukturell förändring i samtidens dekoloniala, globaliserade värld. De senaste decenniernas vetenskapliga intresse för ”global konsthistoria” har dock huvudsakligen fokuserat på global rörlighet och kulturella kontaktytor i samtidens konstvärld och därmed försummat historiska perspektiv på konstnärers rörelsemönster och transnationella nätverk. Projektet bidrar därmed till det växande behovet av forskning som historiserar konstnärlig mobilitet och på så vis förankrar samtidens diskussioner i ett längre tidsperspektiv.
