Maria Wahlström, Institutionen för kultur och estetik.

På 1600-talet var dagboksskrivandet puritanskt, med bekännelser kring hur dålig man varit. Mot slutet av 1800-talet, med det växande intresset för det inre, blev dagboken mycket populär. "Man intresserar sig för människans inre, för själslivet, det som är förbjudet kanske också", berättar Wahlström om denna tidsperiod. Kända personers dagböcker började ges ut postumt, och kunde till och med önskas utgivna genom testamentet.

"Själva dagboksformen får oss att tänka att det här är på riktigt, det är sant", förklarar Wahlström, "Det finns någon slags närvaro, en samtidighet."

Hon förklarar att dagboken blir intresseväckande på ett särskilt sätt: Också bagateller, som inte skulle vara intressanta i en vanlig roman, blir intressanta i dagboksformen. Men hur autentisk är egentligen en utgiven dagbok? "Man väljer medvetet eller omedvetet vilken sida av sig själv som man vill presentera."

Maria Wahlström forskar kring dagboksromanen som genre i litteraturhistorien.

Hör hela avsnittet av Sveriges Radio Stil här

Maria Wahlström hör du 10:49 minuter in i programmet.