”Hjälp mig också nu och befria hjärtat från dess sorger, låt det jag länge åtrått äntligen bli verklighet”. (Sapfo, 600-talet f Kr)
Kärlekens kulturella uttrycksformer tycks vara beroende av tid och rum men verkar också vara rätt konstanta, det säger Carin Franzén när hon får frågan om kärleken i litteraturhistorien. - Äldre uppfattningar om kärlek kan framstå som förlegade, men vi kan också se spåren från tidigare epoker i våra egna uttryck för kärlek. Den romantiska kärlekens vagga finner vi i den occitanska trubadurlyriken från 1100-talet.
"Det tycks som den romantiska kärleken fortfarande är ett slags idealbild av kärlek som stark passion, åtrå och lycka. Betraktar man romantisk kärlek ur litteraturens perspektiv utgörs den av en intrig där två personer efter vissa förvecklingar till slut får varandra. Happy end. Den romantiska drömmen om kärleken handlar om två som blir ett", säger Carin Franzén.
Men litteraturen skildrar också olycklig kärlek. Carin Franzén lyfter fram Goethes Den unge Werthers lidanden (1774) och Flauberts Madame Bovary (1857), som båda slutar med att den olyckligt förälskade tar livet av sig. Eller renässanspoeten Petrarca, som skriver sina sonetter till en gift kvinna med namnet Laura. Franzén berättar om poesin: "I dikterna dyrkas hon av den självföraktande poeten som torteras av bitterljuva känslor i ett lyriskt språk som diktare och älskande under århundraden skulle komma att använda sig av för att ge uttryck åt kärleken":
och jag vet inte vad i hennes blick
som fyller natt med ljus, förmörkar dag,
gör honung bitter, malört ljuv och söt
De romantiska skildringarna under seklen efter Petrarca kommer istället att bli till kärlek med förhinder, som slutar med äktenskap. Jane Austens berättelser är en blåkopia. Hur ser Austens romantiska syn ut? Carin Franzén svarar: "Jane Austen hanterar romantiken med en ironisk och social analys av kärlekens och ekonomins transaktioner – som den första raden lyder i Stolthet och fördom (1813):
"Det är en allmänt vedertagen sanning att en ogift man försedd med en hygglig förmögenhet måste vara i behov av en hustru.”
Men Austens romaner ger också uttryck för just den romantiska kärleken på ett sätt som fångar många människor idag, inte minst genom TV-serier och filmatisering av hennes böcker.
Om den romantiska kärleken fortfarande är vår tids ideal ställs den mot individens frihet och val. Men det kan också vara så att kärleken är en kraft som är oberoende av kultur och samhälle, tänker Carin Franzén: Den eviga Afrodite som Sapfo tillbad redan under 600-talet f.Kr.:
”Hjälp mig också nu och befria hjärtat från dess sorger, låt det jag länge åtrått äntligen bli verklighet”.
- Tips! Vill du ta del av Sapfos kärleksdiktning, lyssna på detta avsnitt av Bildningspodden: https://anekdot.se/bildningspoddavsnitt/sapfo/
- Vill du lära dig mer om kärleksdikter? Läs kursen Kärlek, motstånd, medier. Skrivandets och läsandets praktiker hos oss!
