Utställningen visas i Marabouparken BOX, Konsthallens projektrum, och pågår 21 april–20 maj 2018.
Utställningen presenterar skulptur, ljud- och videoverk som på olika sätt befattar sig med frågor gällande agens och tillhörighet. Jablonski upprättar en miljö i vilken verken samtalar både med varandra och sin publik. Utställningens fokus ligger på utforskandet av objektets inneboende liv i relation till dess kulturella omvärld.
Jablonski arbetar aktivt med att formulera ett nytt slags audiellt och materiellt lexikon över materials förmåga att förmedla olika typer av relationer. Att använda mediers formbarhet och (trans-)formativa natur står centralt i arbetet, där ömtåliga material, ljud vars igenkänning endast kan anas, eller materia formad till sin bristningsgräns är återkommande element. Innebörden skiftar vid varje ny installation. Redan existerande verk ställs ut jämte funna objekt och nyproducerade skulpturer, som alla interagerar med den specifika miljön på sitt särskilda sätt.
Gatsten från Jablonskis farmors forna hemstad i Polen
Verket Rebecka (hebreiska: ”att knyta”, ”att binda”), består av en gatsten från Jablonskis farmors forna hemstad i Polen. Jablonski tog med sig stenen till Sverige, tillsammans med sand från hennes båda farföräldrars hemstäder. Av gatstenen skapades en form i vilken ett objekt av glas sedan gjöts. Både gatstenen och glasobjektet är del av verket och presenteras tillsammans på olika sätt beroende på utställningsmiljön. Sammanflätningen av material och mening, som återfinns genom hela Jablonskis konstnärsskap, åskådliggörs genom hur ljud, material och bilder från så väl vardagliga sammanhang som från minnen av det undermedvetna införlivas i utställningen. Förhållandet mellan den egna kroppen och materialen betonar vikten av det intuitiva i hennes verk. Genom att låta sina egna fysiska mått och kroppsliga egenskaper ta form i verken, tänker Jablonski genom sina material, som en förlängning av den fysiska kroppen.
Genomgående i sitt arbete tänjer, bänder och testar Jablonski gränserna för de material hon arbetar med. I Untitled, 2017, vrider sig ett pilträd långsamt; en drömlik animation där trädets fysiska begränsning upphör och förvandlas, samtidigt som det än står fastrotat och sträcker sig ut över ett oändligt tidsförlopp. Begreppet “entropi” får en framträdande betydelse i Jablonskis verk. Begreppet, som kommer från fysiken, talar om det övergångsförlopp som orsakas av termodynamiska förändringar hos en fysisk enhet. Jämförbart med detta förlopp växlar hennes verk mening då de försätts i olika kulturella och platsspecifika förhållanden.
Om sörjandet
Utställningens titel, Good Mourning, reflekterar över den kulturella handlingen att sörja. Sörjandet är den personliga eller kollektiva känslomässiga reaktion som definierar tiden efter en upplevd förlust. Ordet används också för att beskriva det kulturella beteendemönster i vilket de sörjande deltar eller förväntas att delta.
Good Mourning visas i Marabouparken BOX, Konsthallens projektrum, med syfte att stödja konstnärer och konstnärsgrupper i början av sin karriär genom en första separatutställning. Vernissagen sammanfaller med Spring Clean, Marabouparkens årliga evenemangshelg (20–22/4-2018).
