Omslaget till boken Det dokumentära och litteraturen
Omslaget till boken Det dokumentära och litteraturen, utgiven vid Ellerströms förlag, 2020.

Vad innebär ”det dokumentära” när det handlar om litteratur? Anna Jungstrand inleder undersökningen med att beskriva dokumentärlitteraturens särskilda performativitet – hur den själv måste framställa sitt anspråk på att vara dokumentär i samma rörelse som den framställer verkligheten.

Det visar sig vara en självreflekterande process som genomgriper mycket mer än bara förord och uttryckliga metakommentarer. Det dokumentära och litteraturen är först och främst ett teoretiskt förslag. Med inspiration av bland annat dokumentärfilmsforskning, talaktsteori och dialogfilosofi prövar Jungstrand en ”situationell” analys som visar hur dokumentärlitteraturen betingas av en förhandling mellan två situationer. Det innebär inte minst att röst och tilltal arbetar med dubbla förutsättningar – en process som saknar motsvarighet i skönlitteraturen.

Dokumentarismens klassiker

Analysexemplen hämtas ur sen svenska dokumentarismens klassiker från tiden kring 1968, klassiker som trots kanonisk status sällan uppmärksammats för sin estetiska komplexitet: bland andra Sven Delblancs Åsnebrygga, P.O. Enquists Legionärerna, Sara Lidmans och Odd Uhrboms Gruva, Carin Mannheimers Rapport om kvinnor, Birger Normans Ådalen 31 och Birgitta Stenbergs Rapport.

Anna Jungstrand
Anna Jungstrand.

Om Anna Jungstrand

Anna Jungstrand är lektor i litteraturvetenskap vid Institutionen för kultur och estetik. Hon disputerade vid Stockholms universitet 2013 med avhandlingen Det litterära med reportaget: om litteraritet som journalistisk strategi och etik. Anna Jungstrand forskar på 1900-talets västerländska litteratur och relationen mellan dokumentära och skönlitterära genrer. Hon undervisar höstterminen 2020 på kurserna Litteraturvetenskap I och II.

Mer om Anna Jungstrands forskning